Söndag .. igen....

nu går dagarna allt för fort... julen närmar sig med stora steg...
idag är det farsdag och självklart glömde jag att köpa ngt till min älskade pappa men jaja ! jag tycker inte att jag behöver köpa ngt för att visa min kärlek till min pappi:) trots att vi bråkar väldigt mycket säger alla att finns det någon som är sin pappa upp i dagen så är det ja! och de stämmer. då finns det både folk som älskar det och hatar det... våra värderingar och prioriteringar är one of a kind och kanske just därför vi lätt blir arga på varandra. hmm.. har jag faktiskt aldrig tänkt på tidigare.
men trots att jag ibland bara känner att jag skulle vilja strypa dig och grilla dig upp och ner älskar jag dig alltid innerst inne!
this is my daddy (Daddy daddy cool)
A mbitiös
N ostaligsk
D uktig
E ländig
R olig
S exig
älskar dig pappa :)



idag var jag och familjen först hos farfar på släktmiddag, i hans lilla lägenhet trängde vi oss in alliphoa men de slutade faktisk triktigt bra :)
det gör mig så glad att se farfar glad, äntligen ler han igen ... men när vi sitter där allihopa är det bara en sak som saknas och det är farmor. min älskade farmor. tänk känslan att ha levt med en person i 50 år och helt plötsligt är allt man någonsin hållt kärt borta.
nu kommer julen och denna tiden gör de ännu svårare för farfar och för oss andra. min famor fyller år på själva julafton. de senaste 3 åren då farmor varit sjuk har vi någorlunda kunnat följa våra gamla traditioner men ändå hade vi ingen aning att hon skulle försvinna från oss så fort. jag minns min farmor så glad och sprallig. hon var den farmorn som busade bakom föräldrarnas rygg och kunde snäsa på männiksor och framförallt på media.men innerst inne menade hon inget illa. precis som min pappa. precis som jag.
så att se henne de sista åren i rullstol och de sista månaderna liggandes i en sjukhussäng i landala var ingen hit. men läkarna sa att cancern var borta men en vecka upptäckte dem att den hade spridit sig, inte till benet, inte till armen utan till hela jävla kroppen. så räknade vi inte längre dagar utan timmar.
men jaja, de va inte meningen att jag skulle öppna upp mig om detta utan det var bara något som dök upp när jag tänker på farfar som sitter ensam uppe i sin nya lägenhet... så mycket man hade velat säga . så mycket man hade velat göra . innan hon tog farväl. det går inte att beskriva.
men jag vet att du har det bra där uppe i himen och att du tittar ner på oss och vinkar lite då och då :) älskar dig farmor
                                      farmor


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0